så försvinner ännu ett liv
En utav de gamla tanterna jag tog hand om i somras har lämnat oss.
Hon den lilla, nätta damen som alltid behövde fyra filtar runt sig när vi gick på promenad längs Fyrisån i 30 graders värme.
Hon som jag rullade håret på och som alltid somnade i sin rullstol efter lunchen, trots att hon redan sovit sedan frukosten.
Hon som jobbat med mina föräldrar på Akademiska i flera år och som utbrast förvånat att jag alltså var den Alice, Ewa och Leifs Alice. Och inte bara vilken liten Alice som helst.
Hon som var så söt och snäll och som jag aldrig gick tillbaka och hälsade på efter att jag slutade.
Hon den lilla, nätta damen som alltid behövde fyra filtar runt sig när vi gick på promenad längs Fyrisån i 30 graders värme.
Hon som jag rullade håret på och som alltid somnade i sin rullstol efter lunchen, trots att hon redan sovit sedan frukosten.
Hon som jobbat med mina föräldrar på Akademiska i flera år och som utbrast förvånat att jag alltså var den Alice, Ewa och Leifs Alice. Och inte bara vilken liten Alice som helst.
Hon som var så söt och snäll och som jag aldrig gick tillbaka och hälsade på efter att jag slutade.
tankar?
Trackback
