a perfectly random world

 

lyrisk är ordet. ljuset, musiken, personerna. perfecto. bellisimo.

jag vill inte, inte, inte ha plugg. alls! höstlovet kan inte komma lägligare, jag vill till Krakow även fast det inte kanske låter som en drömsemester dock... jag är rätt allmänt urled på det mesta just nu. men luggen, den gillar jag åtminstone.
lägger nog upp miljöbeskrivningen när den nu blir klar...lite utfyllnad sisådär.

jag sitter jämt på golvet...vid mitt element.
detta sker enbart pågrund av tre anledningar:
1. det här är det enda ställe jag vet att jag alltid har internet, sladden är extremt kort och det trådlösa är inte att lita på.
2. jag fryser. jämt. jag är inte kall när man känner på mig, men inuti = isbiten Alice.
3. jag avskyr min skrivbordstol samt mitt skrivbord, men får inget nytt. plus att jag somnar bara om jag lägger mig i sängen.


jo jag vet, intresseklubben antecknar -.-

 what to do?

bisous.

ja så här i början på, vad kan det vara, min sjunde blogg, kanske det vore lägligt att berätta litet om sig själv.
kan börja med att förklara det en aningen udda namnet whocreatedtheperfectgirl. jag påstår inte att jag är perfekt, eller att jag söker efter att vara det, namnet är mer en tanke riktad åt det hållet att den perfekt flickan är gjord, inte äkta, finns inte. och med detta vill jag mana till att man ska sluta försöka uppnå något som är ouppnåeligt eftersom det är tillverkat av det samhälle vi lever i.



för att återgå till flickan som skriver detta, Alice, så är jag inte mycket för världen. rödbrunt hår, med nyligen avklippt lugg, gröna ögon och liten som satan är man. eller rättare sagt, liten längd, jag är ganska fyllig ändå. stjärt har man och stjärt ska det vara.



jag gillar jazz, klassisk musik och punk. sport, konst och böcker som är hundra år gamla. jag älskar mina vänner och min familj. fina kjolar och hattar, grova kängor och höga klackar. gamla analoga kameror och min lilla lila iPod. jag är full av paradoxer och av känslan av att aldrig vara tillräcklig.
jag har ett mål med livet och det är att göra ett intryck så stort på världen att det aldrig riktigt kommer att blekna bort. när jag gjort det kan jag dö lycklig och det spelar ingen roll om jag är 100 eller 27 då.

puss.