§1
"Presentera dig själv"
- Where to start?
Jag antar att jag är en jävligt normal människa i behov av att vara lite mindre normal än alla andra. Jag lever ett i majoritet ganska alldagligt och nästintill tråkigt liv. Letar efter något, längtar efter någon, vill att allt ska bli omkullvält och förändras över en natt, att varje dag helt plötsligt blir till ett litet, litet äventyr, som jag sedan demonstrativt kan vända ryggen till när helst jag känner för att vara ensam, som jag för övrigt tycker kanske lite för mycket om ibland. Men bara om det är vald ensamhet, i min värld finns det inget värre än att vara ensam för att det inte finns något annat.
Jag ser mig själv som en mer kreativ människa än vad jag egentligen är (uppenbarligen är min världsbild ganska rubbad). Men dock vet jag att kreativitet faktiskt finns där, latent under huden eftersom den då och då sipprar ut och faktiskt kan var ganska intensiv och fantastisk. Jag skriver mycket, läser desto mer, målar lite mindre, men biter på fingertopparna som mest. Därför går jag jämt runt med infekterade pekfingrar och gnäller (det är något utav mina favoritsysslor, att gnälla, det är en anledning till varför jag vägrar värktabletter, även när mensvärken slår till som mest).
Jag har en rätt fin musiksmak dock, med en spännvidd från Chopin och Tchaikovsky till Nirvana och Sex Pistols, om det är något jag inte gillar så är det att begränsa mig, folk med ett enkelriktat och tunnelseende sinne intresserar mig inte och jag tror de tycker att jag inte är så mycket att ha heller.
Jag tror även på kärleken, något som kan vara lite konstigt i och med att jag aldrig riktigt har varit kär, förutom i de väldigt unga åren. Men jag ger inte upp, åh nej, den finns där ute med själsfränder, kärlek vid första ögonkastet och en väldans massa annat fantastiskt och romantiskt.
Inget extraordinärt med mig inte, en leende, aningen bitter, kortbent liten flicka med lockigt hår, starka åsikter och små händer. Men jag trivs nog rätt bra ändå, jag menar, jag går ju ändå upp varje morgon trots allt.
Jag är lite frustrerad över att du inte vill tro på hur duktig, fin, rolig, smart, fantasifull och kreativ du är!
Du är nästan långt ifrån som alla andra.
Föresten, kul idé det där!
jag granskar ditt uppdrag stenhårt, lita påre!
vännen då!
jag är ledsen men jag kommer nog aldrig förstå mig själv så bra, och inte heller kunna erkänna att jag är bra på något. men jag skall försöka.
