§2
"Min första kärlek"
- Kalle...
Jag kommer ihåg som om det var igår.
Min allra första kärlek, eller förälskelse skulle jag nog hellre vilja kalla det, var lilla blonda Karl på fem år. Vi gick tillsammans på dagis. Jag kommer ihåg att han hade en liten syster som hade hallonfläckar i ansiktet, men som var jättesöt ändå, att hans mamma var lång och lika blond som honom. Och att vi alltid brukade leka inne i kuddrummet de få gånger vi fick vara därinne för Agneta, den sura dagisfröknen med diabetes.
Det var i alla fall där det hände, i kuddrummet alltså, en dag när jag skulle gå hem tyckte jag allt att nu hade jag fått vänta för länge på att något skulle hända mellan mig och min drömprins, så jag gick fram till den unge herrn och gav honom en riktig smällkyss, mitt på munnen. Vi var rätt så fästa vid varandra efter den dagen, mer än innan. Han var Pelle Svanslös och jag var Maja Gräddnos, jag var Ariel och och han var prinsen. Det var väldigt romantiskt.
Jag har ingen aning om vart han är nu, vilken skolan han går på, vad han har gjort i sitt liv, om han ens bor kvar i Uppsala längre. Men jag tror att det är bäst så, det skulle nog vara förödande för mitt första riktiga kärleksminne (och för min tro på kärleken) om han inte längre var den perfekt man han var för mig när jag var fem.
